Livet - är blåbärsskogen

För inte länge sen drog dottern och jag ut i blåbärsskogen.
Med mormor och morfar som guide letade vi oss in en bra bit in i en trolsk, svensk skog.
I barndomens skog dessutom.
Med bärplockare i handen och med baddräkten väntande i bilen plockade vi snart en hink.
Dottern gick och trallade och frågade efter en minut:
- När ska vi fika?

Ganska snart gjorde vi det. Satte oss, blåprickiga och lätt svettiga i riset.
Lutade huvudet mot tallen och hällde upp kaffet.
Gissa hur det smakade?
Alldeles underbart!

Då och där blev jag påmind om att det enkla i livet faktiskt ofta är det mysigaste.
Ofta är det gratis. Små saker som bjuds. Det är bara att njuta.
Som när sonen och jag sov över på balkongen. En ljummen julinatt fick han efter mycket tjat äntligen krypa ned i sovsäcken. Vi låg och mös och tittade in i gatlampans gula sken. Så enkelt! Så underbart! Så njut av allt du har i din hand!