Igår hade jag en sådan där dag som man skulle vilja spara någonstans för att sedan ta fram igen och känna hur det var just den dagen. Alla dofter, känslor och synintryck skulle komma fram igen och påminna mig.
Det var som en oas i tiden. Som om visarna på klockan stod stilla i Vallersta just igår. Solen sken. Barnen var nöjda med att bara vara.
Vi planterade lite tillsammans. Hoppade studsmatta. Kära vänner kom på besök.
Överraskad av ett glas vin och vindruvor slog systern och jag ned oss i var sin baden-baden i solen och betraktade leken som pågick. Äppelträden lyste vita av blommor. Maken lagade fisksoppa. Allt bara flöt på.
Jag kan inte minnas när jag kände så sist och därför vill jag spara den inombords och ta fram den när jag behöver.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar