fredag 1 maj 2009

Vilken underbar dag !

Vilket väder det är idag !
Går ute med familjen och skrotar i trädgården.
Planterar, vattnar, lekar och njuter.
Blev så inspirerad att jag var tvungen att leta upp en vårdikt att bjuda på:


Solens strålar brände min bara hud
jag låg stilla, precis som förut
Kände dess varsamma hands närmanden
välkommet och glatt
huden rös och jag bubblade av skratt

Aldrig förr känt sådan lycka
men jag kan inte röra dig, konstigt kan man tycka
låg stilla salig där i min ensamhet
varm och spirituellt fantastisk
du har återvänt för att göra mig het

Min älskare som återvänder varje år
den som plåstrar om vinterns sår
Utan dig är jag ensam
men nu är vi gemensam
Utan dig vore jag mörk och kall
Solen, min bundsförvant

Nu lever vi livet tillsammans igen
men bara tills höstens stenar återvänder
då kylan tränger in i min själ
vad bra, att vi hinner ta farväl
men du kommer åter
det vet jag.

Av Maria Koepke

1 kommentar:

  1. Hej!
    Jag såg att du publicerat min dikt :) Tack vad smickrande!

    Och jag heter Ronja :) Inte Maria :)

    SvaraRadera