Jag går en promenad med sonen som skall sova middag.
Det är lugnt och stilla. Fåglarna sjunger någonstans högt uppe i träden.
Solen skiner, värmer på armen, benen, i ansiktet.
En stilla vind för med sig dofter av lila syren, nyklippt gräs, nygrävd kall jord.
Jag bara andas och njuter.
Blundar och försöker bara känna värmen och dofterna.
Längs vägkanterna blommar hundkex, smörblommor, akvileja och vilda violer.
Det känns nästan onaturligt härligt. Redan sommarvarmt och bara slutet av maj.
Känns som om jag längtat ett helt liv efter just denna dag.
Vilken pingst, säger jag för mig själv. Vilken pingst !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar