Snälla Jeanette, tack så mycket för grisarna !!!

Nu skall ni få höra vilken konstig dröm jag hade härom natten.
Jag drömde att jag och Dan skulle gifta om oss i Svennevads kyrka.
Tio minuter innan vigseln skulle börja hade jag fortfarande inte gjort iordning håret, men jag var inte särskillt stressad över det.
Tydligen bodde jag, Dan och barnen över hos mina föräldrar i Svennevad, för jag stod i en ny brudklänning på undervåningen när ett spännande ekipage kom inkörande på gården.
Det var Melker, Jeanette och barnen som kom körande i sin bil med en stor kärra bakom.
Kärran var öppen så man såg in. Därpå flaket stod tio av de största grisar jag någonsin sett. Grisarna log och grymtade med sina stora lortiga trynen.
Jeanette körde bilen, glatt tutandes runt, runt på min mammas och pappas gräsmatta så det blev stora leriga spår.
Jag blev jätteglad och sprang ut i brudklänning och allt för att tacka så mycket.
Åh, jag som alltid velat ha grisar, sade jag.
När jag var liten lekte jag att jag var Emil och då hade jag en låtsasgris som var griseknoen. Sedan dess har jag alltid velat ha grisar, förklarade jag för Jeanette.

I glädjen över mina nya grisvänner hade jag glömt leran och framsidan av den vita klänningen blev full av bruna, kladdiga fläckar.

Mamma, det gör inget att håret inte är så fint men jag vill iallafall inte ha lera på klänningen när jag gifter mig, sade jag besviket.
Och mammaMedin, kom snabbt till undsättning med en stor våt handduk som hon började torka av klänningen med.
Sedan vaknade jag :)

Hur skall man tolka detta ?
Man kan ju konstatera att ni är med mig både dag och natt, kära glödare. Ha, ha