Fisförnäma damer, slempaddor eller gamla suggor !

Har ni tänkt på att det är så olika stämning i olika sällskap. I vissa kan det vara väldigt formellt och stelt.
I andra samlingar är det coolt gäller. Att göra rätt, ha rätt kläder, säga rätt saker är sånt man måste ha koll på. Det är verkligen jobbigt att vara i sådana sällskap. Man känner sig inte som hemma och kan inte slappna av. Helt plötsligt blir saker som normalt är små, stora. Vad ska man säga ? Hur ska man bete sig ?
Så är det verkligen inte hos oss och tack gode Gud för det !
Tänk om jag skulle komma till en glödövning och säga :
Åh, såå trevligt att sees igen, käära ni. Hur haaar ni haft det sedan sist vi träffades? Då tror jag glödarna skull tro att jag börjar bli sjuk eller har ätit något olämpligt.
Nej, i vårt sällskap törs jag säga att alla känner att de är lika viktiga, en i gänget och älskade av de andra. Jag tror att alla verkligen törs slappna av och vara sig själva fullt ut. Det är oerhört berikande och uppbyggande. Det är också en av byggstenarna till att vi har så kul att det till och med syns när vi uppträder. Mycket värdefullt.
Jag skulle lätt kunna komma till en övning med orden :
Tjena era gamla slempaddor !
Hur är läget era gamla suggor ?
Utan att någon skulle ta illa vid sig eller förundras. Jag menar, ni känner ju mig, eller hur ? :)
Nu brukar jag kanske inte säga just så,
men det är principen jag är ute efter. Ni får helt enkelt se vad jag äntrar rummet med för kommentar på söndag.
Om jag lyckas komma loss för övningen hos Karin med garage, det vill säga !

kramar från en Åsa med lite hemlängtan och snart ett garage