Vad skönt det är när man är sådär genomkörd i kroppen som efter ett rejält träningspass, eller som idag, efter lite hederlig grävning av grus och sten.
Ja, jag tycker faktiskt det är härligt.
Det är en så naturlig trötthet som gör att man sover gott och blir starkare inifrån och ut, på nå´t underligt sätt.
Men jag längtar lite efter ont i magen också.
Har hon fått spel eller, undrar kanske ni ?
Nej, det har jag inte.
Jag längtar efter sådant där magont som man får efter att ha skrattat länge, länge.
Ni vet när man kommer in i ett så´nt där skrattstim så det nästan är omöjligt att sluta.
Det är bland det bästa jag vet.
Ofta är det framåt nattkröken, och i en kombination av trötthet och glädje som det sker. Nu var det ett tag sedan det inträffade, men vem vet, den 11:e kan det hända igen :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar