Aldrig mer morfin!!!!

Nej, aldrig mer morfin!
I går morse 07.15 skrev jag in mig på dagkirurgin. Allt gick fort och smidigt. Märktes att det var sommarlov. Nästan inga patienter, nästan ingen personla.
Det sedvanliga samtalet med narkosläkaren klarades av. Jag börjar lära mig rutinerna nu. Känner mig liksom som hemma. Något bättre service är det faktisk på sjukhuset. Här får man inte göra någonting själv. Hemma får man göra allt åt alla.
Oj! Där villade jag bort mig lite. Tror att morfin-ångorna inte släppt än.
Jag talade som vanligt om att jag brukar må illa efter jag har sövts. Fixar vi, sa doktor.
Sen vet jag inte mer förräns jag vaknar upp, ja inte direkt vaknar upp utan mer försöker fokusera på någon som jag tror var en person som ville få kontakt.
-Är du vaken nu? Vill du ha lite fika?
-Öh, ja tack!
Försökte hålla ögonen öppna för att se var koppen stod. Tog två tuggor på mackan, sen! Fick inte fram ett ljud. Skulle försöka säga att jag måste kräkas. Var är knappen? Nådde inte knappen, kunde inte svälja. Fick tillslut ut något slags ljud och en snäll sköterska såg mig. Fick kräkpåse och ryggläge. Somnade.
Vaknade på nytt av att någon stod där. Samma frågor. Samma svar. Samma resultat.
Vi höll på ett tag på det viset, tills sköterskan tyckte att jag borde vara kissenödig.
-Nej det är jag inte, sa jag. Då kollar vi sa hon och tog fram ultraljudsmaskinen som visade att hon hade rätt. Jag var kissenödig.
Så jag tog mig snällt upp och gick på toa. För det första så mådde jag jätteilla och ville bara tillbaka till sängen. För det andra kom det inget. Det är svår att kissa med huvudet mellan benen, stark yrsel och illamående. Det kom några droppar i ett par omgångar. Jag tycket jag varit duktig och tog mig tillbaka till sängen.
-Gick det bra, frågade sköterskan.
-Ja, men det kom inte så mycket, sa jag.
Fram med ultraaparaten igen. Jag hade fuskat. Det var flera deciliter kvar. Hon läste lite i mina papper och sa.
- Jag ser att du fått morfin. Det kan man må illa av, och det kan vara lite svårt att komma igång med kissandet efter det. Så fick jag mer medel mot illamåendet och slapp kissa mer. Jag somnade direkt.
Vid fyra tiden så tyckte jag att jag nog lika gärna kunde åka hem och ligga i min egen säng. Det tyckte sköterskorna också. Dom skulle börja stänga kliniken
Mannen kom och hämtade mig och jag fick ordinationen sängläge och saltlakrits. Mums jag älskar saltlaktrits.
Tog mig med stor viljeansträngning ända till bilen och la mig i baksätet. Ur bilen och la mig i sängen. Mannen kom med saltlaktrits och vatten. Gick riktigt bra att äta lakrits när man får ligga ner.
Härliga grannen Annika kom med mer godis och lektyr. Godiset gick ner men så fort jag skulle samla ihop blicken för att läsa mådde jag illa. Lika dant kändes det när jag försökte titta på TV så jag somnade. Vaknade och åt godis, somnade.
Barnen tyckte det var orättvist att jag både åt godis och låg i sängen samtidigt, så jag fick bjuda dem på lite. Men jag kom inte ur sängen alls igår. Jag var hel groggy.
Idag känns det bättre. Överallt faktiskt. Huvudet är lite mosigt men jag mår inte illa och ansiktet ser riktigt rosigt och friskt ut. De bakre regionerna känns mycket mindre (inte storleksmässigt då) än sist jag var vid medvetande.
Tänk att det finns dom som frivilligt stoppar i sig morfin. Dom kan inte må bra stackarna.
Nej för mig var det första och sista gången.

Hejsvejs!

Maria