Balanserad obalans!

Ni vet hur det är inför ett oväder. Man känner liksom att det är på gång.
Så är det varje gång vi ska åka bort. Dagarna före resan drar det ihop sig. Mannen har mycket på jobbet. Han måste ju hinna med en massa före semestern. Jag börjar tänka på packningen och vad som ska tvättas. Har vi fixat kattvakt och blomvattning. Vem tar in posten och vem fixar soptunnan. Katten börjar ana oråd och går omkring och stryker sig så man trampar på honom ideligen.
Denna gång märkte jag det inte så starkt. Möjligen var det för natt jag var drogad. Men när jag väl vaknat ur mitt rus så var det över mig med storm. Ur mitt perspektiv är det förstås mannens som är sur och vresig. Han säger dock att det är jag. Troligen är det lite från båda håll.
När detta inträffar har jag på senare år försökt att balansera mig och mina uttalanden eller handlingar så att stormen blir så mild som möjligt. Det där med balanseringen är det dock bara jag som gör. Det är då den balanserade obalansen inträder. För trotts att jag balanserar tillvaron så har vi en total obalans.
Förr balanserade jag inte alls. Jag blev fly förbannad. Det var inget bra alternativ det heller. Möjligen är det för att man blivit äldre och klokare som jag inte tar strid längre. Det spelar liksom ingen roll att bevisa att jag har rätt. Jag vet ju redan att jag har rätt. Mannen vet det också men kan inte erkänna det. Det viktigaste är inte att han erkänner att jag har rätt utan att både han och jag vet det.
Nu sitter vi då äntligen i bilen bara 45 minuter senare än tänkt. Riktigt bra jobbat.
Det är ju mannen som har en förmåga att pack kvart i den tid vi ska åka. Men det vet vi också båda två, så det hör liksom till och finns med i tidsplaneringen.
Denna gång måste sägas att även regnet kom i mellan.
Tycker det är väldigt mysigt att åka bil när det regnar. Det öser ner och är ruggigt på utsidan men här inne är det varmt och gött. Lite som jag. Kan vara lite tråkig och ruggig men go på insidan.
Regnig sommarkram
Maria